Diversitytrainingfilms.com Presents The Color of Fear-The 'Red Ground' S...

21 ways to stop a conversation about diversity

1. I don´t see colour. We´re all just human being.
2. We have more similarities than differences.
3. I think deep down we´re all the same.
4. Racism/sexism happens all over the world.
5. I think some people use diversity as an excuse.
6. I think identifying into groups only further divides us.
7. There are lots of other diversity issues other than race and gender.
8. I´ve never seen that happened before. Are you sure it happened?
9. Why does everything have to be so politically correct?
10.  I was just joking?
11. Things are a lot better than they used to be. Don´t you agree?
12. We´d hire more women and people of colour, but are they qualified?
13.  I love everyone.
14.  Do you really think it´s that bad?
15.  I´m so glad you´re not like one of them.
16. You know, you´re a credit to your people.
17. You don´t see other races complaining.
18.  I think it´s reverse racism/sexism
19.  America is the best place to live.
20.  Some of my best friends are coloured.
21. You speak such good English, where did you learn it from?

ACAL - genrepedagogik och mitt föredrag

Så var den stora dagen inne för mitt föredrag. Jag kollade på power-pointen och gjorde några ändringar kvällen före. Det kändes väl så där, jobbigast var det med min engelska. Min akademiska engelska är i det närmaste obefintlig. 

Tyvärr hade jag lite svårt att njuta av dagen eftersom när jag skulle starta igång min dator, vid morgonteet inför föredraget kl. 14:10,  var den stendöd. Men det är ju lugnt tänkte jag eftersom jag fiskade upp min sladd ur väskan. Men när jag skulle sätta den i en kontakt kom jag på, åh nej jag har glömt adaptern på hotellet. Stressläge!!! Skulle jag vara tvungen att åka tillbaka till hotellet och missa alla instressanta föredrag som jag åkt så långt för? Men, Don, konferensens allt i allo hjälpte mig som tur var. Han gick runt och frågade alla deltagare, till slut var det en från Nya Zeeland som hade en. Åååh! Skönt!

Dagen började med Mary Hamilton från Storbritannien som pratade om Superdiversity - att det är något vi nu står inför. Hon sade också att vi skulle beware of solutions på lokala problem som anses vara allmängiltiga. Det intressanta var att det hon sade motsades av en australiensisk forskare. Han menade att genom att nu prata om superdiversity är att delvis förneka den diversitet som alltid har funnits eftersom det i Europa förut fanns en förtryckt diversitet. Jag har hålla med när det gäller den svenska kontexten, där man pratar om att den monokulturella skolan som fanns tidigare förändrats mot en mer mångkulturell, för visst var det monokulturella förtryckt. Vi har ju samer, tornedalingar, romer, finländare och andra som är lika svenska som alla andra. 

Jag märkte att det fanns en större medvetenhet om detta generellt hos Australiensare än hos svenskar (givetvis är kontexten annorlunda, men ändå) När jag under konferensen försökte förklara vuxenutbildningens förändrade uppdrag i Sverige från att utbilda den s.k. utbildningsreserven till att utbilda en ny grupp människor, där ,många har ett annat modersmål än svenska. De sade då att de pckså fått ett förändrat uppdrag, men att landets kultur aldrig varit monokulturell, det var bara att många aldrig sökte sig till vuxenutbildningen. 

Jag lyssnade också på två lärare som arbetade genrepedagogiskt med akademisk litteracitet på ett universitet i Victoria. Jag kände igenom många av min egna tankar i deras upplägg och teori. 

Annars under dagen såg jag ett föredrag av David Rose, författaren till reading to learn, en av skaparna av Sydney-skolan. På bokomslaget, skriva i grupp, joint konstruktion.

Han visade filmer där aboriginerbarn lärde sig läsa på engelska i tvåspråkiga skolor. Han hade en ganska enkel version av skriva i grupp som borde kunna använda på sfi. Sedan ser ni en variant av cirkelmodellen. 

Sedan var det dag för mitt föredrag som jag varit nervös för. Det gick jättebra och flera av lärarna kom fram efteråt. Något som jag noterat under konferensen var att de flestas power-point var väldigt oproffsiga. Mängder med svart text mot vit bakgrund, sida upp och sida ner. De gjorde att jag under måndagen och tisdagen kände mig alltmer peppad inför mitt föredrag eftersom min power-point var bra mycket snyggare och dessutom innehöll autentiskt material och bilder på elever och material från bloggarna. Det var också förhållningssättet till teknik som många reagerade på, att använda bloggar och fotografering för webbpublicering var inte en vardag för de flesta lärarna. 

Stärkt av mitt lyckade föredrag bänkade jag mig för den sista föreläsningen "Learning from the Other End: Early literacies and language mobilities", med en av huvudtalarna professor Alastair Pennycook - University of Technology. Som jag skrev inledningsvis började han med polemik riktad mot Mary Hamiltons påstående om Superdiversity. Intressanta saker som Alistair visade var exempel på multimodala kreativa texter från unga aboriginees som publicerades via facebook och andra sociala medier. Det var exempel på dikter och även musik. Hur kan literacitet mätas? Och vad mäter vi när vi mäter? Hur kan vi utveckla människors literacitet med utgångspunkt i deras egen kreativitet?

ACAL - dag 2

Dag 2. Nu har fler verksamma inom vuxenutbildningen anlänt till konferensen. Keiko, som arrangerar konferensen hälsade alla välkomna, speciellt keynotespeakers och jag plus en kvinna från Sydafrika. Sedan inleder Jeff Evans med att prata mer om PIAAC-undersökningen där Sverige också deltar. Resultatet kommer att presenteras i oktober. Efter det gick jag på min första session, mindre föreläsning med Michael Atkinson som är esl-lärare. Han pratar om lärarens antaganden om eleverna som de möter. Han ber oss i mindre grupper diskutera något meningsfullt som hände under vår egen gymnasietid. Det som var väldigt intressant var att ingen av lärarna i min grupp tyckte om sin gymnasietid. Det var "booring" och en lärare berättade att hon fick kritik för de åsikter som hon uttryckte genom sitt skrivande, och blev ombedd att ha färre åsikter om saker och ting. Det var mycket intressant att ta del av de andra lärarnas berättelser. Jag blev förvånad över hur negativa lärarna, och andra inom vuxenutbildning kring bordet, var till sin egen utbildning. Det hade jag av någon anledning inte väntat mig. 

Sedan visade Michael oss exempel från sin undervisning där eleverna skrivit om utanförskap. Något som jag tänkte på var att jag kände igen elevernas tankar från min egen undervisning. Eleverna berättelser handlade om att känna sig utanför, att inte kunna uttrycka sig på det nya språket. De kände sig också osäkra hur de skulle uppfostra sina barn i den australiska kulturen som tillät allt. Mycket likt de tankar jag mötet hos min elever. Michael pratade om vikten av att verkligen nå fram till eleverna, att känna eleverna.  

Sedan kom nästa talare, Ruth Walker. Hon hade undersökt hur samarbetet mellan vuxenutbildning och företag fungerar. Kan vuxenutbildningen anpassa mer mot företagen? Hon fann att många lärare var oflexibla och att de hade en gammaldags kunskapssyn. De var väldigt bestämda hur det skulle vara, och hängde enligt Ruth inte riktigt med i tiden.Under forskningen såg hon emellertid motsatsen också, i vissa projekt som fungerade väl. Literacy och numeracy lärare och yrkeslivet måste respektera varandra, projekt av denna typ behöver bygga på ömsesidig förståelse. Hur lär man sig bäst i arbetslivet? Ruth har intervjuat elever som deltog i såna projekt om vilken undervisning som de föredrar.

@ De vill ha lärande med direkt handledning, de vill direkt kontakt med sin handledare och bli handledda individullet

@ Samtidigt menade de att det är genom Lärande med andra som man lär sig bra. Så när det var möjligt ville eleverna lära sig saker tillsammans med andra.

@ De ville också ha tillgång till experter som handledare

En nyckelfaktor för framgång var lärarnas kontextuella kunskap från den aktuella arbetsplatsen. Grupprocesser som guidades av experter. Arbetsrelaterad erfarenhet som används för utbildningssyften. Erfarenheter från aktuell arbetsplats bör integreras i utbildningssammanhang. Lärande sker hela tiden, allt kan inte heller var för komtextbundet eftersom utbildningen  så vis blir för smal. Men man behöver förstå komtexten eftersom lärande behöver vara i komtexten. How local is local? Hur kan informationen lyftas?

Vilken kontextuell kunskap behöver lärarna för att undervisa om litteracitet och numeracitet på arbetsplatsen? Kan lärare och yrkesverksamma tillsammans utforma material?

Dagen avlutades med gathering på Harbour View hotel vid the Rock, gamla stan i Sydney. Jag pratade mycket med Helen Clark som jobbat i över 20 år i The NorthernTerritory. Hon har länge varit den enda vita personen där och undervisat allt ifrån 4-åriga barn som inte kan ett ord engelska till vuxna. Mycket spännande att höra henne berätta.

Morgonbloggning före dagens studiebesök

Acal - start - Dag 1

Måndag morgon i Sydney och på väg till konferensen ACAL 2013, global context, local practice. Konferensen håller till på UTS University of technologogy, Sydney. Väl framme togs jag emot av de två personer som jag haft mailkontakt med. Det kändes väldigt trevligt att få ett ansikte till namnen. När konferensen startade började presentatören med att visa respekt för aboriginerna. Konferensen inleds sedan med att fyra forskare från Storbritannien, Nya Zeeland och Australien ger en överblick över forskningsområdet:adult literacy and numeracy, De vill skapa en portal litercyandnumercyforadults.com

Mary Hamilton, Storbritannien började. Hon pratade om hur man kan maximera resultatet av arbetsplatsförlagt lärande. Hur lär vi andra för livet? Hur får vi yrkesverkasamma inom vuxenutbildning att bli involverade i forskning? Hon berättade att 7 miljoner vuxna i Storbritannien inte kan läsa eller räkna. Hon berättade om en studie om literacy and numeracy educstion som gjorts i Storbritanninen. Resultatet var:

 * Mer än 100 timmars undervisning behövs för att kunna mäta progression i literacitet.

 * Framgångar nås genom kombinerad klassrumsundervisning och webbaserad undervisning, interaktionen fortsätter genom självstudier utanför klassrummet.

* Elever som undervisades av behöriga lärare gjorde mest progression

 * Länk mellan ökad literacitet och "social participation" Eleverna berättade om ökad social aktivitet och nätverkade som ett resultat av kursen.

Nästa talare var Jeff Evans, International research in Adult numercy, Middlesex. Han pratade om olika sorters matematik och att det är svår att mäta matematikkunskaper i undersökningar som PIAAC. Det finns street-math's, akademisk matematik, ethno-matematik och så vidare. Nu finns det en internationell utbildningsarena, som trycker på profiter, på vilken utbildning som ger mest klirr i kasssan. Det är ockdå en tävling mellan länder, att placera sig i toppskiktet i olika undersökningar. Alla länder brottas med problematiken som följer i spåren av en professionaliering av arbetskraften. De okvalificerade jobben försvinner, alla jobb kräver en viss nivå av liteacitet och numeracitet. Bilder från presentationen:

Sedan fortsatte Diana Coben, från Nya Zeeland. Hon har arbetat fram fram en whole-organisation-approach för vuxenutbildningen - för utvecklandet av männiksors literacitet och numeracitet. Alla i organisationen har ett ansvar för detta. Hon pratade om :Know the learner, know the demands och know what to do.  

Avslutade gjorde Lesley Farrell som berättade om ett projekt hon genomfört som gick ut på att få yrkeslärare inom adult education att börja forska. Lärare blir erbjudna att göra en enklare forskning, cirka 20 skriva sidor, och de fick en mentor för att hjälpa dem igenom detta projekt.  Det var väldigt intressant och det skulle vara intressant att genomföra något liknande i Sverige, en form av forskning light.
en.

Sedan ställdes en del frågor. Till exempel, har forskning bäst före datum? Vem är forskningen till för? Hur får man tag på relevant forskning? Hur ska vi se på vuxenutbildningen i ett globalt perspektiv? Hur kan nationer attrahera arbetskraft? Behovet av arbetskraft med enbart gymnasiekompetens sjunker. Det globala tävlingen om arbetskraften garanterar inga jobb eller bra ekonomi. Man kan tala om en digital taylorism en rutinisering. Kontroll byggs in i mjukvara. Både manuella och intellektuella arbeten har blivit digitaliserade. Low paid, low skills job, det finns inte så många på den globala marknaden. Även universisitetsutbildning är en tävling, en global industri. Hur visas kvaliteten på de olika universiteten? 

Talarana menade att vi behöver bredda landskapet runt literacitet och numeracitet. Hur kan vi göra för att påverka policy-makers? Hur ska arbeten skapas? Inte projekt utan långtgående insatser som leder till jobb. Arbetsförhållanden och en professionalisering av arbetskraften, vem ska göra forskningen? Vi talar ofta om bra jobb. Men vad betyder det?

Efter denna inledning reser sig en man upp och ställer frågan eller egentligen håller ett litet brandtal, var passionen finns i dagens forskning? Han menade att det brukade handla om social rättvisa och empowerment. Men var står vi i dag. Han sade att det är kampen för rättvisa för människor som förenar alla oss som är på denna konferens. Varför pratar vi inte om det menade han.

Svaret blev delvis att för att få med företag, måste man prata om vinster, om pengar. De vill sponsra forskning och projekt som betalar sig. De är inte intresserade av att göra skillnad på andra sätt. Men en del höll med att enpowermentperspektivet delvis har gått förlorat i dag, och att det är synd. 

Gruppdiskussioner

Handlar forskning om verkligheter? Ger den oss information om hur det ser ut i vuxenutbildningens klassrum? Vi diskuterade i min grupp att lärare till viss del gör forskning varje dag. Vad fungerar? Ta reda på varför det inte fungerar genom att intervjua elever. Prova nya undervisningsmetoder, utvärdera. Vi diskuterade om forskning måste vara svår och krånglig, Jag funderar, måste den vara akademisk, formell? Vem ska forska? Vi behöver forskning light. Hur ska en sådan fungera. Blogga om sitt uppdrag? Men vi behöver också större kritisk forskning om vi ska göra skillnad. Opopulär forskning, oberoende forskning. I vuxenutbildningen behöver vi också forskning som är länkat till social rättvisa. 

Is research informing practice?v

Lärare gör forskning varje dag. Vad fungerar/inte? Måste forskning vara svår och krånglig, kan den vara lättare? Måste den vara formell? Akademisk? Vilka ska forska. Vad behöver vi överbrygga. Lärarnas röster är viktiga! Vi behöver forskning light -hur ska en sådan fungera? Enklare forskning som lärare kan ta till sig. Blogga om sitt uppdrag? Action-research - vi behöver bredda oss. Vi behöver större kritisk forskning om vi ska göra skillnad. Opopulär research, indepentdent research eller länkat till social justice, 

Välkomstceremoni

Dagen avslutade med en välkomstceremoni med plockmat och bubbel, huvudtalarna hälsade välkomna och även jag - hjälp! Jag hoppas att inte förväntningarna är altlför höga på mitt föredrag. Det var en trevlig ceremoni och jag pratade med flera intressanta människor från Nya Zeeeland och Tasmanien.