Dag 2. Nu har fler verksamma inom vuxenutbildningen anlänt till konferensen. Keiko, som arrangerar konferensen hälsade alla välkomna, speciellt keynotespeakers och jag plus en kvinna från Sydafrika. Sedan inleder Jeff Evans med att prata mer om PIAAC-undersökningen där Sverige också deltar. Resultatet kommer att presenteras i oktober. Efter det gick jag på min första session, mindre föreläsning med Michael Atkinson som är esl-lärare. Han pratar om lärarens antaganden om eleverna som de möter. Han ber oss i mindre grupper diskutera något meningsfullt som hände under vår egen gymnasietid. Det som var väldigt intressant var att ingen av lärarna i min grupp tyckte om sin gymnasietid. Det var "booring" och en lärare berättade att hon fick kritik för de åsikter som hon uttryckte genom sitt skrivande, och blev ombedd att ha färre åsikter om saker och ting. Det var mycket intressant att ta del av de andra lärarnas berättelser. Jag blev förvånad över hur negativa lärarna, och andra inom vuxenutbildning kring bordet, var till sin egen utbildning. Det hade jag av någon anledning inte väntat mig.
Sedan visade Michael oss exempel från sin undervisning där eleverna skrivit om utanförskap. Något som jag tänkte på var att jag kände igen elevernas tankar från min egen undervisning. Eleverna berättelser handlade om att känna sig utanför, att inte kunna uttrycka sig på det nya språket. De kände sig också osäkra hur de skulle uppfostra sina barn i den australiska kulturen som tillät allt. Mycket likt de tankar jag mötet hos min elever. Michael pratade om vikten av att verkligen nå fram till eleverna, att känna eleverna.
Sedan kom nästa talare, Ruth Walker. Hon hade undersökt hur samarbetet mellan vuxenutbildning och företag fungerar. Kan vuxenutbildningen anpassa mer mot företagen? Hon fann att många lärare var oflexibla och att de hade en gammaldags kunskapssyn. De var väldigt bestämda hur det skulle vara, och hängde enligt Ruth inte riktigt med i tiden.Under forskningen såg hon emellertid motsatsen också, i vissa projekt som fungerade väl. Literacy och numeracy lärare och yrkeslivet måste respektera varandra, projekt av denna typ behöver bygga på ömsesidig förståelse. Hur lär man sig bäst i arbetslivet? Ruth har intervjuat elever som deltog i såna projekt om vilken undervisning som de föredrar.
@ De vill ha lärande med direkt handledning, de vill direkt kontakt med sin handledare och bli handledda individullet
@ Samtidigt menade de att det är genom Lärande med andra som man lär sig bra. Så när det var möjligt ville eleverna lära sig saker tillsammans med andra.
@ De ville också ha tillgång till experter som handledare
En nyckelfaktor för framgång var lärarnas kontextuella kunskap från den aktuella arbetsplatsen. Grupprocesser som guidades av experter. Arbetsrelaterad erfarenhet som används för utbildningssyften. Erfarenheter från aktuell arbetsplats bör integreras i utbildningssammanhang. Lärande sker hela tiden, allt kan inte heller var för komtextbundet eftersom utbildningen så vis blir för smal. Men man behöver förstå komtexten eftersom lärande behöver vara i komtexten. How local is local? Hur kan informationen lyftas?
Vilken kontextuell kunskap behöver lärarna för att undervisa om litteracitet och numeracitet på arbetsplatsen? Kan lärare och yrkesverksamma tillsammans utforma material?
Dagen avlutades med gathering på Harbour View hotel vid the Rock, gamla stan i Sydney. Jag pratade mycket med Helen Clark som jobbat i över 20 år i The NorthernTerritory. Hon har länge varit den enda vita personen där och undervisat allt ifrån 4-åriga barn som inte kan ett ord engelska till vuxna. Mycket spännande att höra henne berätta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar