ACAL - genrepedagogik och mitt föredrag

Så var den stora dagen inne för mitt föredrag. Jag kollade på power-pointen och gjorde några ändringar kvällen före. Det kändes väl så där, jobbigast var det med min engelska. Min akademiska engelska är i det närmaste obefintlig. 

Tyvärr hade jag lite svårt att njuta av dagen eftersom när jag skulle starta igång min dator, vid morgonteet inför föredraget kl. 14:10,  var den stendöd. Men det är ju lugnt tänkte jag eftersom jag fiskade upp min sladd ur väskan. Men när jag skulle sätta den i en kontakt kom jag på, åh nej jag har glömt adaptern på hotellet. Stressläge!!! Skulle jag vara tvungen att åka tillbaka till hotellet och missa alla instressanta föredrag som jag åkt så långt för? Men, Don, konferensens allt i allo hjälpte mig som tur var. Han gick runt och frågade alla deltagare, till slut var det en från Nya Zeeland som hade en. Åååh! Skönt!

Dagen började med Mary Hamilton från Storbritannien som pratade om Superdiversity - att det är något vi nu står inför. Hon sade också att vi skulle beware of solutions på lokala problem som anses vara allmängiltiga. Det intressanta var att det hon sade motsades av en australiensisk forskare. Han menade att genom att nu prata om superdiversity är att delvis förneka den diversitet som alltid har funnits eftersom det i Europa förut fanns en förtryckt diversitet. Jag har hålla med när det gäller den svenska kontexten, där man pratar om att den monokulturella skolan som fanns tidigare förändrats mot en mer mångkulturell, för visst var det monokulturella förtryckt. Vi har ju samer, tornedalingar, romer, finländare och andra som är lika svenska som alla andra. 

Jag märkte att det fanns en större medvetenhet om detta generellt hos Australiensare än hos svenskar (givetvis är kontexten annorlunda, men ändå) När jag under konferensen försökte förklara vuxenutbildningens förändrade uppdrag i Sverige från att utbilda den s.k. utbildningsreserven till att utbilda en ny grupp människor, där ,många har ett annat modersmål än svenska. De sade då att de pckså fått ett förändrat uppdrag, men att landets kultur aldrig varit monokulturell, det var bara att många aldrig sökte sig till vuxenutbildningen. 

Jag lyssnade också på två lärare som arbetade genrepedagogiskt med akademisk litteracitet på ett universitet i Victoria. Jag kände igenom många av min egna tankar i deras upplägg och teori. 

Annars under dagen såg jag ett föredrag av David Rose, författaren till reading to learn, en av skaparna av Sydney-skolan. På bokomslaget, skriva i grupp, joint konstruktion.

Han visade filmer där aboriginerbarn lärde sig läsa på engelska i tvåspråkiga skolor. Han hade en ganska enkel version av skriva i grupp som borde kunna använda på sfi. Sedan ser ni en variant av cirkelmodellen. 

Sedan var det dag för mitt föredrag som jag varit nervös för. Det gick jättebra och flera av lärarna kom fram efteråt. Något som jag noterat under konferensen var att de flestas power-point var väldigt oproffsiga. Mängder med svart text mot vit bakgrund, sida upp och sida ner. De gjorde att jag under måndagen och tisdagen kände mig alltmer peppad inför mitt föredrag eftersom min power-point var bra mycket snyggare och dessutom innehöll autentiskt material och bilder på elever och material från bloggarna. Det var också förhållningssättet till teknik som många reagerade på, att använda bloggar och fotografering för webbpublicering var inte en vardag för de flesta lärarna. 

Stärkt av mitt lyckade föredrag bänkade jag mig för den sista föreläsningen "Learning from the Other End: Early literacies and language mobilities", med en av huvudtalarna professor Alastair Pennycook - University of Technology. Som jag skrev inledningsvis började han med polemik riktad mot Mary Hamiltons påstående om Superdiversity. Intressanta saker som Alistair visade var exempel på multimodala kreativa texter från unga aboriginees som publicerades via facebook och andra sociala medier. Det var exempel på dikter och även musik. Hur kan literacitet mätas? Och vad mäter vi när vi mäter? Hur kan vi utveckla människors literacitet med utgångspunkt i deras egen kreativitet?