Jag är på NCS - Nationellt centrum för läs- och skriv utveckling - årliga konferens. Föreståndare Erica Jonvallen inleder med att berätta om året som gått. Hon tar upp att hon tycker sig se att det har blivit bättre på många sätt och menar att den negativa debatten i media har vänt. Från att medierna har fokuserat på problem och att elever inte lär sig något i skolan är nu lärarnas lärande i fokus. Det skrivs mer positivt om skolan och skolutveckling. Konferensen riktar sig till språk-, läs- och skrivutvecklare oavsett hur uppdragen ser ut så behövs kunskapen i skolan. NSc vill ge stödmaterial och knya an till systematiskt kvalitetsarbete och verka för att nätverk byggs,. Hon berättar hur man jobbat tidigare och vad man gör idag:
*Förut: särskilda insatser - pojkar, andraspråkselever - kan gälla för alla, jämställdhet och andraspråk
*Nu: Vilka skillnader kan jag se hos mig själv - jämställdehet. Språkliga möjligheter alla barns utveckling.
De pågående och kommande insatserna är:
*Utvecklingsinsatser i nätverken - språk i alla ämnen, fortsätter under 2014
*Nyanländas lärande, läslyft (vi vet inte riktigt hur det ska se ut).
Förste föreläsare är Körling som pratar om att vi måste vara förebilder när det gäller läsning. Hon ställde frågan: Hur gör vi när vi läser läroplanen?
Hon visade också dessa meninar Hur kan vi förstå denna meningarna i ett språkligt perspektiv. Läser vi själva? Visar vi att vi läser? Säger vi till eleverna att de måste läsa, utan att förklara varför. Varför läser jag själv skönlitteratur? Körling berättade att lärare läser mindre och mindre. Vi måste göra läsandet Synligt genom att visa att vi läser. Det vuxna gör startar ett begär. Barnen vill göra likadant.
Hon pratade också om hur vi kan högläsa eleverna in i
utvecklingszonen genom att läsa ner krävande böcke än de klarar att läsa på egen hand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar