Ett projekt där genuspedagoger möter förskollärare och forskare och ställer frågan: Hur möter vi barnens perspektiv? Professionella samtal har hållts utan irrelevanta utvikningar i vardagsbestyr. Vikten av att mötas på en ny plats för att bryta upp hegemoniska strukturer. När vi pratar om hur vi gör i skolan, i tre perspektiv, då händer något häftigt. När det gäller teoribildning pratar vi OM hur vi ska göra. Vi pratar OM barns perspektiv. Men vad tänker barnen? Har barnen delaktighet, inflytande och därmed också makt. Den som äger orden och kan argumentera äger också vad som är rätt. Språkande är en aktiv handling. Barnet är en språkande aktör. Barnet språkar för att lära. Barnens aktörskap i sitt lärande. Pedagogens uppgift är att lyssna på barnen och hänga med. I projektet har deltagarna valt att rikta blicken mot pedagogen. Om pedagogen babblar på och styr och ställer blir utrymmet att tala och agera begränsat för barnet. I projektet används kameran som verktyg. Genom att filma olika situationer blir vi medvetna om vad pedagoger gör. I tvärgrupper analyserades filmerma. Att titta på sig själv på tillsammans med andra var svårt, jobbigt och väldigt lärorikt.
Det var väldigt intressant att se hur pedagogerna filmade måltider med barnen och hur de sedan förändrade hela det pedagogiska upplägget kring måltiderna. Vi fick se filmen före och filmen efter. När en måltid kan förändras så mycket genom att ge barnen inflytande och delaktighet känner jag att det är så mycket som kan förändras i skolan hela vägen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar